Ensam igen [29 dagar kvar, typ]

En kväll till i ensamhetens tecken (tro mig M, det suger verkligen att vara ensam när man är van att vara åtminstone tvåsam). Suck. Har åtminstone lyckats strukturera upp sommaren en aning idag, kanske inte riktigt som jag tänkt mig men åtminstone en bra bit på väg. För ekonomins skull får jag nog säga att tack och lov kommer pengarna från älskade skatteverket tillbaka innan midsommar, ska bli skönt och välbehövt. Blir visserligen bara runt 2500:-, men vad tusan, det är 2500:- jag inte skulle ha haft annars.

Varit iväg och fikat med en M, trevligt som alltid. Problemen med den vännen verkar ouppklarade men jag tror hon har lättare för att gå vidare och bara glömma än jag har. Hon har väl lärt sig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta. Men visst, det handlar ju om kemi också. För mig fanns inte "vänkemin" där, inte ens i början utan det handlade mer om att försöka eftersom hon ändå ingick i bekanstskapskretsen. När kontakten sedan blev allt glesare och jag inte kände något stöd eller liknande så fick det vara till slut, men lika glad är jag för det.

Har dessutom kjol för 3e gången sen hemkomsten, det är fantastiskt! Fast nu verkar strumpbyxorna vara på väg att ge upp, 3 hål sen imorse, ajaj. Köpte lite nytt på Lindex på väg hem så får vi se vad som händer.

Undrar om det är så värst bra att vara i från varandra så pass länge efter allt vi gått igenom. Visst, det kanske kan ses som ett test, och på sätt och vis blir det ju en fresh start när han kommer hem igen, lite som att bygga upp förhållandet på nytt (och vilken tid är bättre att göra det på än under sommaren när det mesta är glatt och skönt oavsett?), men samtidigt känns det så lätt att bara ge upp och skita i allt, för det kommer ju skita sig ändå. Ungefär så känns det.