Idel solsken

Fantastiskt, FANTASTISKT väder ute idag. Umgåtts med mamsen, promenerat runt Lilla Essingen, tagit en islatte med vaniljglass på Molto och träffat på en klasskamrat (nåja, kamrat var väl att ta i..) från mellanstadietiden som bestämt hävdade att jag ser exakt likadan ut deprimerande nog, jag som kämpar för att ändra mitt utseende med jämna mellanrum. Traskat runt lite till och tittat på tyger här och där. Inga fynd för min del även om Hemtex hade sanslöst billiga gardiner.

Borde väl sätta mig och plugga lite kanske, framförallt pedagogik. Jag som hellre vill läsa "Cognitive psychology and its implications", den lockar mig så mycket mer. Suck. Men vad är väl en bal på slottet? Trodde jag skulle vara rätt ensam på pedagogiken (just eftersom jag läser fortsättningskursen) från min ordinarie utbildning, men vi var säkerligen hälften av den totala mängden studenter på denna delkurs eftersom vi är blandat grundkurs, fortsättning, PAO osv. Och delkursen är väl minst sagt inte någon jag tror att den vanliga pedagogikstuderande väljer i första hand. Däremot är den ett ganska naturligt val för oss som läser IT.

Att läsa nyheter gör väl ingen glad idag. Skottlossning hindrar evakuering skanderar DN. Fruktansvärt. Plundrare som hindrar andra från att bli räddade? Det är ju vidrigt. Snacka om att katastrofen tagit fram det sämsta hos somliga. Jag försöker förstå känslan av att med stor sannolikhet finna det som varit ens hem totalt förstört. Bara tanken "nej, vi kommer inte kunna komma tillbaka till vår hemstad på flera år, kanske aldrig mer" är ju ofattbar.

Mer tragikomiskt är det väl med morden som håller på att klaras upp i Finland. Min pappa har berättat att ingen fick tälta eller vistas utomhus kvällstid (mest på föräldrars begäran skulle jag tro..) efter att morden hade skett. Dessutom blev de hotade med "tältmördaren" om de inte var lydiga. I Finland preskriberas aldrig mord, och så borde det vara i detta land också. Varför ska 25 år i eventuell frihet vara detsamma som att straffas för ett mord? Nej, bort med dessa fasoner. Men, men. Mycket som är sorgligt här i världen. Stod och höll i Traci Lords bok: Nattens barn idag men lät den vara eftersom jag verkligen inte har tid för annan litteratur än plugglitteraturen framöver. Det är en tragisk historia. En annan tragisk historia är att människor som Joakim Posener ens får släppa en bok. Herregud, tjäna pengar på att berätta om hur han eventuellt stal pengar? Vidrigt. Den kommer jag varken läsa eller köpa i ren protest. Nej, han är inte dömd, jag vet. Men jag tänker inte köpa boken ändå.

Hm. Vad kan el televisor tänkas erbjuda ikväll? Aha! Du är vad du äter på TV3 med miniminimänniskan Gillian McKeith. Hur kort är hon egentligen? Jag fascineras varje program. Och önskar att jag kunde äta böner och linser utan att vara övertygad om att jag går en långsam död till mötes.

Nej, plugga var det. Inte sitta här och blogga.