Schlager!

Ikväll är det dags för Martin att försvara den svenska hedern. Jag tycker fortfarande att Nanne skulle ha vunnit men man får svälja stoltheten och heja på den som nu blivit utvald till fanbärare. Vem vet, det kanske går riktigt bra för honom? Men jag tror i och för sig alltid att Sverige ska vinna och förstår inte alls att de andra länderna inte ser (hör) vår storhet. Alltså är det en bitter besvikelse varje år när inte tolvorna trillar in i det tempo jag tycker att de ska.

Kvällen kommer alltså innebära schlager men också lite hemlagad potatissallad som jag och A gjort under ett inslag av inspiration. Resultatet är ganska lyckat faktiskt, det är alltid skönt. U kommer också förbi. Barn på gång där. Skrämmande. Hon är först ut bland mina vänner (och även den jag tippat skulle vara först ut) och även om det är en läskig tanke så var det inte någon blixt från en klar himmel. Huvudsaken är att hon mår bra. Däremot kan jag ha mina åsikter om att flytta till en annan stad, även om tankarna mest är egoistiska. Överge mig, det kan man väl inte göra? Men hon har inte så mycket val egentligen när killen bor och jobbar i en annan stad och hon själv egentligen bara har sin lägenhet här i stan. De har redan köpt en ny lägenhet, jag är såååå nyfiken. Centralt och bra, stor och fräsch verkar den också vara.

Idag har jag och A traskat runt stan i tre timmar trots sega skallar och trötta ben sen igår kväll och natt. Inga ledsna ögon här över att vi inte dricker vin till maten ikväll men jag är grymt godissugen som alltid när jag är bakis.

Dags att värma upp rösten!