*skrattar än*

Läs detta och känn igen dig i i-landsproblematiken:
http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_9676613.asp
Ah. Känslan av att göra nåt roligt när man har feber, dunderhuvudvärk och tenta imorgon!
Annat kul då? Ja här i Sverige har vi ju problemet med den främlingsfientliga glassen Nogger. Själv tycker jag nog denna tar priset :) Ingen aning om vem som skapat den, fick bilden skickad till mig. Skrämmande dålig logotypdesign är ju också rätt kul, titta här tex. Försökte besöka Instituto de Estudos Orientais som tydligen är de skyldiga, men lyckades inte. Om någon kan berätta mer är kommentarer välkomna. Själv hittade jag nyheten på Buzz. Sanningshalten får ni bedöma själva.

Vad fördriver jag mer tiden med i väntan på lust att plugga och i försök att inte tänka på exet då? Berglin är alltid rolig.

Suck. Nu försvann ju mitt goda humör. Varför ska killar (aldrig tjejer ;)) komplicera allt genom att:
1. höra av sig 3 veckor efter att det tog slut (alldeles för snart)
2. i telefon påpeka att "men jag vet ju inte om det bara är kompis jag vill vara" när jag med bestämdhet hävdar att det är ganska osmart att försöka vara kompis när man haft en relation eftersom det mest leder till bråk, trassel och sårade känslor. Been there, done that. Min energi räcker nog bara till en exkompisrelation, tror det blir för tilltrasslat i själ, hjärta och hjärna om jag ska försöka mig på två.
3. när vi väl träffas, eftersom jag i min idioti går med på att ta en fika, säga att "det är ju bara kompis jag vill vara". Och inte ge ens en antydan till förklaring på problemet att det helt säger emot vad han hävdat dagen innan?
4. varför ska jag få för mig att säga att "det är inte känslorna som är problemet (bullshit), det är mer att jag aldrig kommer kunna ha en naturlig anledning att höra av mig" när vi ska säga hejdå. Självklart är detta sårande, kan tolkas på olika sätt och får mig att må dåligt. Om jag varit ärlig och sagt att jag faktiskt inte vet om jag vågar försöka vara vänner riktigt än hade det nog inte varit lika jäkligt efteråt men vad ska jag göra? Höra av mig? Det enda bra som kan komma ur det är möjligen att mitt samvete känns något lättare. SUCK. Dessutom tror jag inte ett dugg på att han bara vill vara kompis. Enligt Singelkillen på Aftonbladets hemsida och enligt egna förfrågningar så vill killar ha sex med sina tjejkompisar. Just det. Så visst, jag är smickrad över att vara så pass intressant som person (haha) att han inte vill förlora kontakten med mig (= kan tänka sig att umgås med mig och ev ha sex någon gång). Frågan är om jag är redo för det? Nepp. Men ändå har tanken bitit sig fast i mitt huvud "men det skadar ju inte att ringa och förklara".

Sådan är den, den kvinnliga hjärnan ibland. Men det är mer rationellt än att höra av sig efter tre veckor och inte alls veta vad man vill, egentligen.